Smöla-paddlarna från Sverige

Beslutet underlättades av Kristiansunds Turistförenings broschyr med förslag om en ledarledd paddelhelg. Allt var redan planerat, ordnat och det kändes bekvämt.

Sveriges kust erbjuder paddlare en skärgård bestående av massor med öar, men övergödningen i Östersjön tillsammans med värmeböljor medför stor risk för algblomning. Återstår Bohusläns skärgård på Västkusten, men den invaderas av semesterfirande svenskar och numera även norrmän. Under dessa premisser var valet av Smöla inte svårt.

Resan upp kombinerades för Anna, Lars och Åsa med några dagars fjällvandring i Rondane. Till slut infann sig den aktuella lördagsmorgonen och vi anslöt till gruppen med åtta norrmän vid Straumen. Efter packbestyren gled vi fram västerut i ett myller av öar. Jag gav i ett tidigt skede upp att försöka orientera mig, utan lät mig färdledas tryggt av två norrmän med karta respektive GPS. Mot kvällen sökte vi läger på en relativt stor ö, men enligt mitt tycke med ganska ojämnt underlag. Ved samlades in till bålen, vilket även inkluderade en kreosotbehandlad telefonstolpe från en närliggande ö som transporterades till vår ö med simmande vedinsamlare.

I kvällens mörker och regn under en presenning med plats för både svenska och norska medborgare, avnjöts i broderfolkens bästa välmening middag bestående av krabba och tillbehör. Norge och svenskhistorier avlöste varandra, medan bålens kreosot rök stundom även den sökte skydd för regnet under samma presenning. Värdfolket berättade att förra året hade bålens rökgaser varit så svarta att sjöräddningen larmats i tron att en båt hade fattat eld.

Under hemfärden på söndag, regnade det stadigt, men vi avnjöt omgivningarna torra i sittbrunnarna. Det skulle finnas gott om havsörn och vi tipsades om att sjömärken på öarnas toppar kunde lika gärna vara stillasittande örnar. Till slut landade vi åter vid Straumen och all utrustning samt kajaker lastades på bilarna. De norska deltagarna styrde kosan mot nya strapatser till havs och fjälls. Vi svenskar valde att ta in på en hytta för att torka kläder mm. På morgonen avvek Anna för att hinna köra till Sverige och fira systerns födelsedag.

Nästa dag tog vi oss med bil till Råket. Innan sjösättning dök Öivind från vår helgpaddling upp och gav oss goda råd och fri parkering för bilarna. Vi följde tipsen och paddlade åt sydväst. Åsa valde smala passager men med sjunkande tidvatten tvingades vi ut närmare havet. Vår GPS hade en bilkarta över Norden inlagd och med endast grov markering av land. Emellanåt angav den att vi paddlade på land, så vi övergick istället till vanlig sjökortsnavigering med kompass. Vi hade inte brått utan njöt av de för oss behagliga vyerna med känslan av att ha Nordatlanten som granne. På kvällen slog vi läger på Urdholmen som bjöd på fin lägerplats. På grannön Korsholmen fanns en rustik byggnad som en gång i tiden varit Posthuset. Under kvällsskymningen var Birgitta och Åsa uppe på toppen av Urdholmen för att betrakta de olika fyrkaraktärer som blinkade.

Nästa dag bjöd på lika fint väder med sol. Vi paddlade söderut och rundade Tranöyas arkipelag. Det nappade dåligt men Lasse lyckades efter flera idoga försök få en torsk på kroken som fick ingå som smakfullt proteintillskott i fisksoppan vid lunchtid. Vi fortsatte norrut och slog nattläger på Vardöya. När vinden dog ut anföll svidningarna ”en masse”. Vi gömde oss under myggnäten och andra plagg så gott det gick.